Funny cats
Googlade "funny cats" och tryckte på första träffen. Det var en funny cats compilation som setts 110 miljoner gånger. Det mest förvånande var inte hur många som har tittat på det där jäkla klippet utan hur halvroligt (i bästa fall) det var. Visst, det var lite gulligt och jag blev faktiskt genuint imponerad när en katt slog till en alligator i truten så den blev nervös och gick tillbaka ner i vattnet. Men så tänkte jag. Kan såna som den här vara orsaken till att jorden håller på gå åt skogen? Medan youtube-användaren "Princess Derpy Hooves" sitter och fnittrar och kommenterar "LOL the cat keeps trying to steal the glass of water!" blev Donald Trump nominerad till republikanernas presidentkandidat. Och medan användaren "Paradox" stormförtjust skriver "OMG I LOV KATS AND KITKATS" skövlades den sista hektaren regnskog på Borneo till förmån för palmoljeindustrin.
Nu kan ni ju inte höra min berättarton men om ni kunde det skulle ni höra klangen av post-ironi. (post-ironi beskrivs bäst som "haha, only serious") Nädå, jag tycker man gott kan få fnittra åt youtube. Youtube är jätteskojigt.
Läste någon gång i tidningen att internet numera ska betraktas som lika verkligt som den verkliga världen, varför föräldrar med fördel ska fråga sina barn hur deras dag på internet har varit. Jag tyckte det lät lite skevt men det ligger något i det. Förr var det ett jäkla sjå att med sitt 28,8 modem ansluta till world wide web, kolla mailen och ladda ner en onödigt stor bilaga skickat i okomprimerat bmp-bildformat. Nu är alla permanent connectade till alla genom multipla apparater. Fantastiskt. En briljant förenkling och utökning av den sociala samvaron. Inte utan sina brister förstås men så är det med allt.
Funny cats compilation är vår civilisations absoluta höjdpunkt. Vi kommer inse det när vi ser tillbaka på den om 50-100 år.
Vi lämnar det för en helt annan tanke. Såg på partiledardebatten i Svt häromdagen. Det var otroligt plågsamt. Man förstår plötsligt varför Förenta Staterna bara vill ha två partier för alltid. Det var ett kacklande hönshus. Jag tänkte genast på mitt blogginlägg om argumentationsfel och hur mycket dessa vilsna skulle behöva läsa det. Eller nej, antagligen är det moderatorerna som behöver läsa på och se till att avbryta dem när de spårar ur (hela tiden), tvinga dem att svara på frågor. På de 2 minuterna jag orkade se haglade "röda strömmingar" och personangrepp och ingen behagade svara på någons fråga. Löfven frågar Kinberg Batra en laddad fråga och hon svarar med tre arga frågor med andan i halsen. Löfven vill inte diskutera sakfrågor med SD pga [insert valfritt personangrepp]. Osv. osv.
Man kan tycka vad man vill om SD (bleh!) men att säga att de, som trots allt har folkligt stöd, inte får debattera om invandring för att de är nazistiska/har såna rötter är som att säga åt en överviktig att hen inte får skriva en bok om hälsosam kost. Ett argumentationsfel helt enkelt. Argumentum ad hominem.
"...är ett osakligt argument då man angriper motståndaren som person istället för dennes sakargument. Det retoriska greppet består i att försöka få motståndaren att som person inte framstå som trovärdig i ämnet eller debatten.
- En tjockis som du ska inte stå och moralisera över vad vi äter.
- Män förstår sig inte på det här, eftersom män inte har känslor
- Kvinnor förstår sig inte på det här, eftersom kvinnor inte kan tänka rationellt
- Rasist! PK-vurmare! Mansgris! Blatte! etc."
Jag slutar här. :-) Ha det!
