Lilla Avskrädet

 

Var på bolagsstämma idag. Tre timmar, rätt kul. Där var sex gubbar, jag, samt företagets unge uppfinnare.

 

Det hela påminde om en pjäs jag såg på dramaten en gång i tiden. Pjäsen var speciell på det sättet att alla repliker var hämtade från intervjuer med dagisbarn. Dagisbarnen hade fått i uppgift att leka vuxna som hade möte på jobbet. Replikerna sållades och pusslades sedan ihop till pjäsens manus. Sedan skulle då de vuxna skådespelarna spela barn som spelade vuxna som satt på möte. Det var kul. Repliker som "du ska sitta där och jag sitter här." "du ska prata" "nu pratar jag och sen bestämmer jag. jag är chef nu. sen får du va chef."

 

Bolagsstämman var inte helt olik pjäsen. Vuxna som lekte enligt vissa förutbestämda lekregler. Det hette protokoll och dagordning. Tur och ordning. VD försökte vara VDig och gubbarna kastade in repliker om vartannat. "Nu måste vi göra så här." "Då bestämmer vi det och så är det så." "Nä så kan man inte bara göra. Först måste vi göra så här." "Vi behöver mer pengar. Vem har pengar?" "Nä sånt sysslar inte bankerna med, vi måste hitta riktiga investerare" etc.

 

Det dracks kaffe och gubbarna kalasade på wienerbröd och munkar som små utsvultna lämlar. För mig räckte det gott med kaffe. Så småningom tog protokollet slut och diskussionerna stack iväg åt olika håll. Herren i khaki-kavaj skrockar till och utbrister "Det där med att ha en produkt är ju en bisak!" och så tar han ännu ett wienerbröd som han pressar in i munnen. Smulorna som hamnar på magen upptäcker han en halvtimme senare, varpå han omsorgsfullt borstar bort dem.

 

Jag var inte lika van att leka bolagsstämma så jag höll hyfsat låg profil. De undrade inledningsvis vem jag var, förstås. Medelåldern bland de övriga var säkert 60. Jag sade som det var.

 

Här wienerbröden ännu orörda, i leken får man minuspoäng om man tar först: